Dockhuset på Djurgården
Vad har en sjökapten, en trävaruhandlare och en ölkaféägare gemensamt med en digital spelutvecklare? Jo, ett dockhus, faktiskt.
Välkomna på en rundtur i ”Dockhuset” på Djurgården i Stockholm.
Svänger man in på Beckholmsvägen strax bredvid Gröna Lund ser man snart på vänster sida ett ståtligt grått trähus med en stor veranda som vetter ut mot Saltsjön. Det kallas för ”Dockhuset”, berättar antikvarie Paul Wilund på Wilund arkitekter & antikvarier.
- Namnet kommer från ölkaféet som låg här i slutet på 1800-talet. Det kallades för Dockhuset eftersom arbetarna på fartygsdockorna ute på Beckholmen gärna kom för att ta sin lunchöl.
Över hundra år har gått sedan den sista ölen serverades här och många har levt och verkat innanför husets väggar sedan dess. När så den nuvarande ägaren tog över huset 2015 var det slitet och i rejält behov av en omfattande renovering. En renovering som skulle bli krånglig, långvarig och kostsam, enligt Länsstyrelsens rapport. Och eftersom huset var K-märkt och området klassas som känslig kulturhistorisk miljö så måste både en eventuell rivning och en nybyggnation godkännas enligt de stränga myndighetskrav som finns. Det var också en känslig fråga för många, inte minst för de Djurgårdsbor som var vana att se det gamla huset.
- Motståndet mot en rivning var stort, berättar Paul Wilund. Djurgårdens Hembygdsförening var negativa. Grannarna var negativa. Stadsmuseet var negativa.
Kopia av huset
Efter många turer och överklaganden godkände Länsstyrelsen till slut en rivning förutsatt att ett likvärdigt ersättningshus uppfördes på platsen. En kopia, helt enkelt. Wilund arkitekter & antikvarier blev inkopplade på projektet för att utreda om det var genomförbart. I utredningen dokumenterades huset från källare till vind. Bland annat mätte och fotograferades alla rum inklusive detaljer som dörrlister och gångjärn. Man gick till arkiven och studerade gamla bilder och ritningar och noterade tillbyggnader och andra ändringar som gjorts av tidigare ägare.
- Förutsättningarna var att när det nya huset står plats får det inte märkas att det gamla är rivet, berättar Paul Wilund och fortsätter:
- Vi ringade in vad som var viktigaste för byggnaden och för Djurgården. Sedan skapade vi oss en bild hur originalbyggnaden skulle se ut om den renoverades och återställdes i ursprungligt skick. Så det nya huset är i viss mån ett scenografiarbete.
Viktigast att bevara var de av husets
karaktärsdrag som fungerar som
”informationsbärare”, som Paul kallar det.
- Allt som gör att man kan datera en kåk
bevarades och fördes över till
det nya huset, säger Paul.
En container kommer lastad
När alla beslut var tagna påbörjade
Leif Larsson Byggare AB rivningen.
Leif har varit ansvarig för byggprojektet
under hela resan och är även god vän
med kunden. Alla kulturhistoriskt viktiga och värdefulla delar av huset packades i en container och skickades till Vimmerbyhus.
- Vimmerbyhus mallade av de delar som hade historiskt värde och som skulle kopieras. Dörrar, fönster, detaljer på fasaden, listverk och mycket mer. Eftersom dörrar och fönster krävde en avancerad lösning fick Vimmerbyhus och Leif Larssons samarbetspartner RM Snickerier uppdraget att ta fram dessa. De är experter på specialtillverkade fönster och dörrar, berättar Leif.
- Fönstren och dörrarna skulle inte bara ha ett tidsenligt utseende, de skulle även ha vissa modifieringar. Fönstren fick härdat brand- och antikklassat glas och förstorade fönstersmygar och dörrarna kompletterades med tidsenliga beslag.
- Målsättningen för alla inblandade var att det inte skulle märkas att det ursprungliga huset är rivet. Och det tycker jag att vi har lyckats med, vi har bara hört positivt från de som var kritiska tidigare. Bland antikvarier är det väldigt uppskattat, det ses som ett gammalt hus som är renoverat och inte rivet och ersatt. Om tio år ses det nog som ett hus bland alla andra, säger Paul.
Så vad har då sjökaptenen, trävaruhandlaren och ölkaféägaren gemensamt med spelutvecklaren? Som ni säkert redan har räknat ut har alla haft ”Dockhuset” som bostadsadress här på Djurgården.
Text: Simon Johansson
Foto: Mattias Holmgren