VimmerbyHus VimmerbyHus

Boendet i Astrid Lindgrens Värld

Där känsla
och värderingar
får kosta

Taktegel från 1912 som tidigare legat på Stockholm Stadion, handmålade träsnickerier där penseldragen syns, äkta träfönster med antikglas. ”Fint som kattskit i vällingen”, som Lus-Mia sa när Madicken fick nya sandaler. Och kostar gör det. Men det är den genuina känslan värd, menar Jocke Johansson, vd på Astrid Lindgrens Värld.

När Astrid Lindgrens Värld bygger ut sin boendeanläggning så gör man något helt unikt i branschen. Den lilla staden består av arkitektritade hus med inspiration från småstaden i Astrid Lindgrens böcker i början av 1900-talet. Precis som i en autentisk stad blandas storlekar och stilar. Du kan sova ståndsmässigt i Villan eller Byhuset, eller leva som enklare folk i Torpet, Boden eller Längan.
– Än så länge så är Torpet min favorit, det är så litet och mysigt, och som bondson slår det an en sträng av nostalgi i mig, skrattar Jocke Johansson.
Än så länge, ja, men det återkommer vi till längre fram.

"Men det krävdes lite övertalning för att besiktningsmannen skulle förstå att ”råtthålet” i golvlisten faktiskt skulle vara där."

Den genuina kvaliteten och hantverket genomsyrar hela anläggningen.
– Vi vill att boendet också ska vara en upplevelse i sig och inte bara en funktion. Det blir en förlängning av miljön i parken där vi har ledorden ”på riktigt” i allt vi gör. Att aldrig någonsin fuska, vare sig det gäller maten, miljöerna eller teatern, förklarar
Jocke.
En utmaning har varit att skala ner husens dimensioner och samtidigt skapa bekväma utrymmen invändigt för gästerna. För att åstadkomma det har arkitekterna arbetat med detaljer som sänkt takfot och mindre fönster.
– Allt är specialgjort och vi har arbetat jättemycket med att hitta de rätta dimensionerna och känslan utan att förlora den moderna bekvämligheten, berättar Jocke.

Det är små, knappt märkbara detaljer som gör det. En liten färgdroppe utanför fönsterkittet, ett vingligt penseldrag på spegeldörren eller ett råtthål i väggen. Sådana skavanker tillsammans med den gedigna kvaliteten i material och hantverk förflyttar känslan 100 år tillbaka i tiden.
– Målarna har fått anstränga sig för att det inte ska se för bra ut, utan se mer lekmannamässigt utfört. Alla som arbetar i projektet tycker det är jätteroligt att få använda sin kreativitet på det här sättet. Men det krävdes lite övertalning för att besiktningsmannen skulle förstå att ”råtthålet” i golvlisten faktiskt skulle vara där, skrattar Jocke igen.